HUR MYCKET DEMOKRAT ÄR MAN NÄR SVERIGEDEMOKRATER UTESLUTS UR FACKEN? HISTORISK DOM I TINGSRÄTTEN.

Foto: Pixabay.com

Vem vill vara med i ett fackförbund som jobbar stenhårt med att försämra för sina medlemmar, eftersom dessa inte vågar protestera när samhället relativt sett försämrar för arbetarna; eftersom risken är överhängande att någon åsiktspolis genast spelar ut rasistkortet om någon säger vad alla tänker? Normalt sett är man med i intresseorganisationer för att dessa faktiskt tillför något positivt för medlemmen, istället för att som idag aktivt bidraga till lönedumpning för dess medlemmar? Det säger sig själv att fackförbund ska arbeta för schysta villkor, inte genom tystnad öppna upp för svarta sektorer eller att utländska arbetare jobbar för en bråkdel och gör svenskar icke konkurrenskraftiga. Visserligen bidrar utländsk arbetskraft till att konsumenternas pris blir lägre, men när kvalitén många gånger är bristande och svenskar måste rätta sig efter viktiga regelverk; skapar man en konkurrenssituation som blir mycket problematisk för den som vill följa svenska lagar och regler.

Arbetarrörelsen överger Socialdemokraterna för Sverigedemokraterna

Att fler och fler arbetare därför omvärderat sin syn på Socialdemokraterna är inte så konstigt eftersom dessa arbetare inte efterfrågar bidrag utan istället rimliga arbetsvillkor och löner. En arbetarrörelse ska väl gynna arbetare, annars är man väl ingen arbetarrörelse? När vi sedan länge sett en utveckling att klassiska arbetarkvarter är platser där Sverigedemokraterna går starkt, och istället miljonområdena med hög invandring är Socialdemokratins starkaste bas; behöver man inte fundera länge varför socialdemokratin inte ingriper. Det skulle kosta många invandrarröster om man istället drev arbetarvänlig politik. Människor köper nämligen inte längre den lögn socialister lurat över väljare med sedan Karl Marx skrev sitt manifest, nämligen att “kapitalisterna” (ett cyniskt ord för företagare) suger ut arbetarna. Tvärtom är idag chefen många gånger en trevlig person man både kan prata och ha kul med, därför byter människor sin fritid mot bra lön (dvs. går till arbetet); i den ekvationen har Socialdemokraterna fullständigt spelat ut sin roll.

Kapitalisten byts ut mot CIS-man

Det är också svaret varför socialdemokraterna istället försöker sprida in samma lögn kring genus, hbtq, etnicitet eller vad det nu kan vara; inom marxismen handlar det alltid om att förena människor mot en (påhittad) gemensam förtryckare (numera den vite heterosexuelle mannen som lika avhumaniserat kallas “CIS”). Att kvinnor påstås tjäna mindre än män beror på genus säger man, medan verkligheten snarare pekar på faktorer som att kvinnor ofta vill jobba med människor (vilket ger mindre betalt än näringslivet); det handlar alltså inte om ett “systematiskt förtryck”. Den lögnen lever lättlurade vänsterväljare på, allt blir någon annans fel och man tror sig genom vänsterkamp kunna “minska klyftorna”; istället gör man alltså motsatsen när allt fler arbetare hamnar i bidrag istället för just jobb eftersom svensk arbetskraft blir för dyr. Det är inte en slump att svenska vägar trafikeras av lastbilar från låglöneländer, det beror på just den arbetarfientliga politik vänstern (och liberaler) bedrivit.

Socialist-(demokraterna) tar till antidemokratiska medel för att behålla makten

Därför ska man reflektera över vad som händer när Sverigedemokrater kastas ut ur fackförbunden för att de är just Sverigedemokrater. Det säger nämligen något om hur Social(demokraterna) ser på just demokrati, det kan faktiskt inte bli mer tydligt. Istället för att försöka vinna väljare genom sakfrågor, kastar man ut medlemmar som ser problemen med att Social(demokraternas) politik leder till lönedumpning för arbetarrörelsen. Vilket i sin tur leder till organisationer med en dyngsur filt över yttrandefriheten och interndemokratin, eftersom minsta överträdelse leder till uteslutning. Sverige har förvandlats till ett av världens mest auktoritära politiskt korrekta länder, utmana Agenda 2030, klimathysteri, migrationspolitiken, Gretas gloria och media tillsammans med etablissemanget kommer göra allt för krossa din person; det är idag Sveriges signum.

Att det därför kommer en dom som säger att Transportarbetarförbundet gjorde fel när Mats Fredlund kastades ut ur facket när han blev förtroendevald Sverigedemokrat är mycket viktig ur demokratisk synpunkt; fackliga organisationer måste nämligen kunna lyssna på alla medlemmar. Det är oerhört centralt att branschorganisationer speglar de värderingar och frågor som deras medlemmar driver, annars är man inte längre en branschorganisation utan en intresseklubb för politiskt korrekta socialdemokrater som råkar tillhöra en viss bransch. Vad är det som säger att man måste vara Socialdemokrat för att få vara fackligt ombud? Handlar det inte om att ha en ansvarstagande person som står upp för sina medlemmar, eller är sosse-partiboken verkligen viktigare?

Det bästa som kan hända för Sverige är om fackföreningsrörelsen krokas loss från social(demokratin), och att dessa börjar arbeta för sina medlemmar istället för Social(demokraterna). LO:s idag okände generalsekreterare har ingenting att göra i Social(demokraternas) verkställande utskott, medlemskåren representeras nämligen inte längre av endast socialister som för 100 år sedan; utan av en mycket heterogen väljarkår med alla möjliga människor. Det är dags att demokratisera fackförbunden från åsiktsförtryck, där alla åsikter får både plats och komma till tals.

Be the first to comment

Kommentera