Hur mår egentligen Christianstad när vi har väktare istället för livräddare på stranden?

Foto: Dr. Jost Hindersmann / Wikimedia Commons

Vad har hänt med Christianstad de senaste tio år, en stad som gått från att andas trygghet, sammanhållning och gemenskap till att idag vara en stad där gäng drar runt nattetid och personrån blivit ungefär lika vanligt som IFK-matcher? I normala länder brukar den offentligt anställda personalen på ständerna vara de som räddar liv från att drunkna, något platser som exempelvis Tofta, Tylösand eller Skanör-Falsterbo satsat på; där undertecknad under några somrar varit engagerad i verksamheten i den sistnämnda. Något man inte satsat på i Kristianstad, här har vi istället problem med våld, rån och otrygghet på stränderna och tvingas därför ha personal på land i stället för i vattnet.

Det är inte synd om kriminella

Den kanske vanligaste uppfattningen bland människor som röstar vänster är att den socialistiska propagandamaskinen skapat en bild om den fattige personen som föds längst ner på samhällets botten, ungefär som Jack Dawson i Titanic. Brottslighet betraktar man ungefär som Kasper, Jesper och Jonathans motto ”ta så lite man kan” för att klara dagen. Backar vi några år fanns det gråtande kvinnor som stod och skrek ”det handlar om barn” där man utifrån en hysterisk inställning ansåg att alla skulle lyssna. Att det sedan visade sig efter Rättsmedicinalverkets tester att nästan alla var vuxna, visar hur stor skillnad det är mellan vad som är verklighet och hysteriska människors fantasier. En kriminell migrant (för det är oftast det som det handlar om nuförtiden) betraktas nämligen som ett bråkigt barn av den politiskt korrekta vänstern, istället för en kriminell vuxen; till och med när en polisman ligger mördad på gatan i sitt eget blod.

Väktare löser inte problemet

Det är väldigt lätt att slå sig för bröstet och tro att väktare är lösningen på dagens problem, dessa skapar en ”falsk” trygghet eftersom grundproblemet med kriminaliteten inte försvinner. För den badgäst som går runt hörnet för att köpa glass och hamnar utan väktarens synfält kommer nämligen fortsätta vara en måltavla och ett lätt offer. Ska man på något sätt kunna komma till rätta med kriminalitet måste straffet svida så pass att en kriminell individ avstår från att begå brott, en väktare är i sammanhanget endast ett tillfälligt hinder; inte någon som stoppar brott ty den kriminelle tycker det är värt risken. Brottslighet fungerar ungefär som aktiemarknad, ökar riskerna (att åka dit) kommer man vilja har mer byte (avkastning); brottslighet bygger nämligen på marknadskrafter. Den kommer alltid att finnas så länge folk tycker nyttan (bytet) överträffar priset man kan få betala i fängelse eller dagsböter. Köper du en liter mjölk i butiken, tycker du också nyttan att ta ett glas en morgon är större än 10 kr annars kommer du inte köpa paketet.

Att exempelvis rösta på ”Liberalerna” för att en väktare kommer på plats

När alla partier utom Sverigedemokraterna gått i taket när man kopplar samman den påtagliga brottsligheten som ett migrationsproblem, har man likt den vrålande tanten i debattprogrammet inte förstått att något år i fängelse är en ännu mindre uppoffring för någon som kommer från ett fattigt land. Därför måste man se över partiers politik i sin helhet, att exempelvis tycka ett parti är kanon som sätter väktare på stranden samtidigt som partiet inte vågar bedriva en restriktiv migrationspolitik utan istället öppnar Sveriges gränser av ”humanistiska” skäl är som att släcka bränder med tändvätska. Som väljare måste man se till helheten, man måste också ha tillräckligt mycket integritet att stå upp för vad som är rätt och lösa problemen. Man ska nämligen kunna gå på stranden utan att riskera att bli mördad eller rånad.

Alla badgäster ung som gammal ska kunna röra sig på stranden utan att riskera livet från kriminella element, dagens politiska situation är inte normal. Sverige behöver därför avsevärt höja straffen, det måste kosta ett flertal år i fängelse att ge sig på andra människor. När en polis mördas på öppen gata och det visar sig att gärningsmannen året innan dömdes för mordförsök, och alltså redan nu är ute och mördar en polis; har Sverige ett gigantiskt problem. Det vimlar nämligen av en massa politiker som tror lösningen är väktare istället för lagbok, ska vi vända problemen måste vi börja med att se kriminella som problem istället för ”utmaningar”. När den misstänkte polismördaren nu riskerar 4 år i fängelse är det minst 20 år för lite, när våldet kryper ner måste därför rättsapparaten göra samma sak; det måste svida när man som ung gangster rånar badgäster eller skjuter en polis. Den ekvationen kan aldrig en väktare ändra på, det kan endast lagboken göra. Det måste kosta år i fängelse eller permanent utvisning, satsa istället samhällets resurser på de som är skötsamma och laglydiga. Land skall med lag byggas… inte handhjärtan.

Be the first to comment

Kommentera